Reddit reviews When the Body Says No: Understanding the Stress-Disease Connection
We found 6 Reddit comments about When the Body Says No: Understanding the Stress-Disease Connection. Here are the top ones, ranked by their Reddit score.
Wiley TP
Stan Grof is fantastic. I actually got to meet him a couple weeks ago. Anyway, Gabor Mate has a great book on this subject that's worth reading for anyone interested.
If it happens again you will deal with it again. Try not to put unreasonable pressure on yourself in the sense that the world will end if you're not perfect from today forward. You have challenges unique to yourself. Things happen that are out of our control. Then we remember who we are and what we're trying to accomplish. Then things happen again that cause us to forget. Sometimes we forget just for a little while, sometimes for a long time. But eventually we come back and remember what we were trying to get done. This cycle happens for everyone, just on different scales.
> I'm already in therapy and I have a psychologist they all know about it already but are not seeming to help
Remember you're paying them. So if what they're providing you in session isn't helping, seriously consider switching therapists. Keep going. Don't give up on therapy. But find someone else. It's ok to shop around if the person you're seeing isn't helping you feel better and help you be more confident in your reactions to life's daily challenges. Each time you leave their office you should feel like they gave you a technique to practice, a book to read, or helped you walk through a situation that has been bothering you and you just feel better about it after talking it out. If you decide your current therapist isn't helping, have a new patient appointment lined up with someone else as soon as you can. You can just call your present therapist's office and let them know you've moved on to try someone else.
You should have some king of homework to do between sessions, whether you decide on what that will be yourself or your therapist gives you something to work on. Try this technique, take this online class, read this book. But it all needs to be laser focused on your goals for therapy. Why are you there?
Writing helps. You can write a list out of your therapy goals. You want to cure A, B and C. You want to understand your relationship with your potential spouse or parents? You determine your goals. But then keep the therapist on task. For example, if spending five sessions talking about your parents hasn't made it better at all, why not? What's not getting done? Other priorities will come up and it's ok to switch gears some sessions. But you want to get back to your list of things you're trying to accomplish as soon as you can in the next session. You can even have a checklist to run through the first fifteen minutes, a few minutes on each one, then the remaining 45 for a deep dive on what you're working on that is most important, like anger management, personal resilience and mood management, etc.
Really work hard on not getting mad at yourself for getting mad. That only makes it last longer when you are already agitated and then start beating yourself up for it. Treat each incident as a learning experience. What happened? How were you feeling when it started? Were you already feeling bad? Or did something catch you off guard?
Everything that gets pushed down or ignored comes back. The more we try to maintain a plain, flat, placid facade, the more the volcano rumbles. And it can literally start to come out of nowhere. Tiny, unimportant things can make us blow up. What we are working with is fight-or-flight, regulated by the amygdala. The question is how it gets suddenly turned on by trivial things and how to see it coming a little better and ways to turn it back off.
So what we need to do is figure how to let a little gas out of the tires throughout the day so we're not walking around so tightly would up all the time. How do we do that? That's what the basic anger management techniques are for. There are plenty of online classes you can take and more books than time to read. But when we have a lot more going on at the same time, it’s a real challenge.
Keeping a journal helps. Write down what happened that made you upset. Any personal incident or interactions with others. You don't have to write a lot, just the most obvious, important details of what happened. Then, when you've calmed down you can go back over it to reflect on how it unfolded and how your reactions changed, sometimes over the course of just a few minutes.
You don't have to write every day. It's there for you when you need it. If you have trouble sleeping, keeping it by your bed with a good pen lets you write the thoughts that keep you up at night down so they're not rolling around keeping you awake. They will still be there on paper in the morning, so you don't have to worry about forgetting them and can address them once you've had a good nights' sleep. You're allowed to rest. Daily life is easier if you get appropriate sleep. Protect your sleep like gold.
That's one of the most powerful aspects of the journal. It's a memory aid. You can use it to create a to-do list and calendar, etc. But you can also use it to keep a list of what you are trying to accomplish. You can set your personal goals and track how well you are meeting them. Like your own project management system but extremely simplified. Bullet Journal (like bullet points) is just one method but I like it because it's a form of fast journaling, making it as easy as possible to get the info you're trying to keep track of on paper and all in one place.
If no one has recommended books on trauma and healing, these are very different books but I hope one of them might help. The Body Keeps the Score or When the Body Says No. I am only writing from the knowledge of someone who has deal with anger management too and been in therapy a long time but I hope some of this helps. Hang in there!
Absolutely, theres a whole body of research on this
Also managing stress and trauma!!
OP, you may be interested in a book called "When the Body Says No". If you read it and find that what it says feels true in your own experience, you may find a path to heal your auto-immune disease challenges. https://www.amazon.com/When-Body-Says-Understanding-Stress-Disease/dp/0470923350
>Det är självklart att den avancerade teknologin, vårt avancerade samhälle etc har bidraget till ett lyckligare liv.
Intressant observation. Vad grundar du detta påstående på? Många moderna sjukdomar och oönskade sinnestillstånd är nämligen direkt kopplade till den stress som uppstår till följd av all hets och framtidsdyrkan.
Ett fåtal exempel är koncentrationssvårigheter, generaliserat ångestsyndrom, klinisk depression samt missbrukarbeteenden.
>Personligen så siktar jag på att nå min högsta potential. Har nyligen fått min första riktiga jobb och siktar på att jobba mig uppåt. Jag vill lära mig mer om organisation och struktur, få arbetserfarenhet kort och gott.
Tittade du på videoklippet jag länkade till? Det du beskriver är nämligen precis den vanföreställning som oerhört många lever med. Det är den närmast religiösa tron på att meningsfullhet i livet endast går att uppnå genom en ständig strävan efter ett (illusoriskt) mål.
Varför vill du lära dig mer om organisation och struktur? Varför vill du få det du kallar arbetserfarenhet?
Missförstå mig inte. Jag ser inget problem i att arbeta, däremot ser jag ett problem i att arbeta (och studera) för ett mål som inte existerar. Studier, forskning, kreativa övningar och arbete bör alla vara mål i sig själva. Ens huvudsakliga syssla i livet bör vara ovillkorligt meningsfull, utan krav på framtida prestation och resultat.
Jag studerade varken matematik eller teoretisk fysik för att jag hade ett mål i sikte, utan jag gjorde det enkom för att det var roligt och för att jag upplevde en i arbetet inneboende meningsfullhet. Detsamma gäller min heltidssyssla (forskning och viss undervisning) samt mitt skapande av musik.
>Med att spela musik så blir det inte roligt att vara på samma nivå och ständigt spela samma låtar.
Ännu en intressant observation. Att vänja sig vid en låt så pass att man direkt hamnar i ett flow när den framförs är nämligen bland det mest njutbara som går att uppleva i musikväg. Visst improviserar man ibland, men det sker spontant och man gör det inte för att man känner att man uppnår ett framtida mål.
Detsamma gäller matematikstudier; man utforskar inte den matematiska världen för att man föreställer sig ett framtida mål, utan för att man upplever en villkorslös mening i de intellektuella och de kreativa aspekterna av arbetet.
>Man vill lära sig mer och bli bättre, såklart. Detta är detsamma i vårat samhälle. Man jobbar för att att effektivera och förbättra allt ständigt. Det är inte logiskt att anse att det är något negativt.
Jag förmodar att detta är vad man får lära sig under sin uppväxt, men anser du alltså att man inte bör ifrågasätta de rådande normerna?
Se gärna detta klipp (även detta är omkring två minuter långt) gällande effektivisering inom grundskolan. Kohn har även författat boken Feel-Bad Education som disktuerar ämnet mer utförligt.
Varför vill du effektivisera allt? Du talar om logik, men du har själv inte konstruerat ett logiskt giltigt argument som talar för din vilja att sträva efter mer och bättre.
Du verkar basera din tro på rena auktoritetsargument och naturalistiska felslut. Har du studerat argumentationsanalys, kritiskt tänkande eller logik på någon nivå högre än den som eventuellt lärs ut vid gymnasiet (formellt eller på fritiden)?
Vad är det du personligen försöker uppnå med din effektivisering?
Kort och gott: När du står inför döden, vad tror du dig då ha fått ut av din ständiga strävan efter effektivisering?
(Du springer i ett mentalt hamsterhjul för att du tror att det tar dig till ett odefiniterat (och odefinierbart) mål; det är fullt möjlig att stiga av hjulet och istället ta sig en joggingrunda i vacker skogsmiljö, och på så vis njuta av det medan det sker, utan att allt hänger på hallucinerade framtidsvisioner.)